Santa Maria Kryddfabrik 2007
Utan mod ingen utveckling
Det är dagen före den stora invigningsföreställningen och Santa Marias nybildade ukuleleorkester genrepar. Det är sju anställda i kryddfabriken som med varierande framgång försöker hålla ordning på instrument, sång och text under ledning av Anna Ottertun. Den trånga lokalen på andra våningen fylls med skratt men också sammanbitet allvar.
Efteråt får jag en pratstund med en orkestermedlem, Lena Forsell som arbetar på Food service. Hon kan knappt tro att hon ska göra det hon ska göra i morgon.
- Jag är egentligen jätteblyg, ändå ska jag stå på scen och spela ukulele och dansa balett. Det hade jag aldrig gjort för ett år sedan. Men nu vågar vi göra mer annorlunda saker, man är inte så orolig över vad de andra ska säga.
Det var Henrik Dahlquist, dåvarande chefen för kryddfabriken, som bestämde sig för att Santa Maria skulle köra ett Airisprojekt. Beslutet tog han snabbt, på känsla och utan att egentligen behövt tänka efter så mycket.
- Jag insåg direkt att det här var något för oss, säger han. Det är svårt att formulera varför, jag bara kände att det var rätt.
Strax innan beslutet om Airis hade Henrik Dahlquist samlat en grupp anställda i något som kallades ”spelarrådet”. Syftet var att skapa en informell grupp där viktiga saker som annars inte kom upp på bordet kunde diskuteras. Målen var att få de anställda att våga mer, att tillåtas våga mer, stärka gemenskapen och ha kul. Dessa mål fördes sedan över till Airisprojektet.
När det var dags att starta projektet bjöds de anställda in till ett möte med en människa, som med Henrik Dahlquists ord, de ”aldrig skulle glömma”.
- Det kändes väl inte helt enkelt att leva upp till, skrattar Anna Ottertun, dessutom gav det lite fel signaler, ungefär som att jag skulle komma och underhålla personalen och det är ju inte alls det som Airis handlar om. Men det förstod alla ganska snabbt.
Efter presentationen ordnade Anna Ottertun workshops med cirka sju personer i varje grupp och ledde några övningar i kreativitet.
- Jag ville göra det enkelt, inte göra något som kunde uppfattas som jobbigt utan istället försöka avdramatisera det här med konst och kultur. Så småningom bestämdes det att man skulle arbeta fram ett program med musik och dans till invigningen av ny linje i fabriken. I en enkät frågade Anna Ottertun vilka som ville vara med och vad de ville göra. 65 personer sa att de ville delta, men de flesta ville inte medverka på scenen.
- Jag tror att fler skulle vilja uppträda men att de helt enkelt inte vågade säga ja till det då, säger Lena Forsell.
Reaktionerna på projektet har också varit blandade.
- Det är modigt av ledningen att genomföra ett sådant här projekt för det kan också göra att kritik kommer upp till ytan, säger hon. Henrik Dahlquist är också medveten om att Airis kan väcka ifrågasättande och slumrande skepsis.
- Men det måste man stå emot, säger han. Om vi inte vågar göra annorlunda saker och driva på människor att testa sådant här slutar vi att utvecklas. Ska jag ge ett råd till andra chefer som genomför Airisprojekt är det att de ska lita på processen och bara våga åka med och se vad som händer.
”Om vi inte vågar göra annorlunda saker slutar vi att utvecklas. Ska jag ge ett råd till andra chefer som genomför Airisprojekt är det att de ska lita på processen och bara våga åka med och se vad som händer.”
Santa Maria Kryddfabrik
Störst i Norden på kryddor, grillprodukter, mexikansk mat, Thai- och India-produkter. Koncernen omsätter drygt tre miljarder kronor och huvudkontoret ligger i Mölndal. I Kryddfabriken i Mölndal där Airisprojektet genomförts finns cirka 100 medarbetare.
Aktiviteter
Workshops kring kreativitet
Musik
Show i samband med invigning av en ny produktionslinje
Resultat
Personalgrupp som vågar mer
Stärkt gemenskap
