Marks kommun – Ekonomi- och personalenheten 2010
Tid för marklyft
Trögt. Misstänksamhet. Motstånd.
Det är sådana ord som projektgruppen i Marks kommun använder när de ska beskriva sitt Airisprojekt. Samtidigt kan man ana något annat mellan raderna, inte minst i den lite underfundiga humor och självironi som medlemmarna inte kan dölja.
– Du vet, vi är vana vid att följa lagar och direktiv till punkt och pricka och nu skulle vi plötsligt börja tänka fritt och vara kreativa på arbetstid, det tro sjutton att folk blev skeptiska, säger löne- och systemhandläggaren Ingrid Lundberg och får medhållande leenden från de övriga.
De har förstås en poäng. Det har även ledningen klart för sig. Det finns något paradoxalt i att uppmana människor att tänka fritt och annorlunda.
– Ja, absolut, säger förvaltningschefen Karl Lundgren. Vi ville lämna stort utrymme för gruppen att forma projektet på egen hand och formulerade först inte syftet speciellt utförligt. Det gjorde att personalen kände sig osäkra och undrade vad det var för experiment de var utsatta för. Sektorschefen Lena Arvidsson fyller i:
– I början kände nog personalen att de var lite utpekade som en problemgrupp och det var förstås inte alls tanken. Det här skulle tvärtom vara något positivt. Men vi är väl ovana inom den kommunala sektorn att arbeta med så fria förutsättningar, säger hon, det är också därför som det är intressant att ta hjälp av en konstnär som kan vrida och vända på saker.
Den plan som så småningom formulerades var att Airis dels skulle göra det viktiga arbeta som ekonomi- och personalenheten utför mer synligt internt, dels att skapa en starkare vi-känsla i enheten som är en sammanslagning av personal från fyra olika enheter.
– Vi kunde nog alla varit lite tydligare från start, säger Karl Lundgren. Samtidigt gör det inget om projekt är lite jobbiga, det kan komma bra saker ut ur det. Det är kanske naturligt att man blir provocerad av Airis som skiljer sig så från allt annat. Men man får bara lita på processen och inse att det kan ta tid att komma i gång.
Tiden är också något som Lina Ekdahl har haft anledning att reflektera över. Först utmaningen i att vara med i ett årslångt projekt.
– Jag har haft liknande uppdrag tidigare, säger hon, men en av de saker som gör Airis unikt är just att det pågår så länge. Det är både spännande och lite läskigt. Man kan fundera över vad som skulle hända om man körde ett Airisprojekt i exempelvis fem år.
Men det har också handlat om utmaningen att få ihop tiden för att jobba med Airis på arbetsplatsen. Lina Ekdahls känsla är att personalen hela tiden känt stor tidspress.
– Ska jag skicka med ett tips är det att man ska tänka igenom tidsaspekten ordentligt innan man drar igång ett Airisprojekt, säger hon. Det bör vara oerhört tydligt för alla vad som gäller, annars tar tidsfrågan massor av energi som istället kan användas till aktiviteter.
Aktiviteterna i Mark har handlat en hel del om skrivande, deltagarna har bland annat skrivit dagbok och Haikudikter. Men det har också målats och fotats och åkts på kulturella och konstnärliga utflykter. Dagen efter intervjun ska projektgruppen även presentera Airisarbetet för sin politiska nämnd, något som man ser fram emot med mycket förväntan och lite nervositet.
– Att läsa och skriva poesi har verkligen varit en ny och rolig upplevelse för mig. Jag är faktiskt förvånad över hur många bra dikter vi har skrivit, säger ekonomiassistenten Ingela Klintenberg innan hon överlämnar en dikt hon tycker särskilt mycket om och som börjar med orden ”Harmonisk och lugn” och några rader senare slutar med ”Lycklig och glad/det är jag”.
På slutet tycks det också som att frustrationen över det som uppfattats som otydlighet minskat. Efter en av utflykterna, när gruppen fick möjlighet att både uppleva och skratta tillsammans, lossnade det rejält.
– Vi skulle gjort någon slags tydlig kick-off i början, då hade nog arbete fått mer energi direkt, tror ekonomisekreteraren Lisbeth Jonasson. Liknande tankar har Lina Ekdahl.
– Om det går trögt tror jag att det är jätteviktigt att man kommer igång och gör saker, säger hon. Det får inte bli att man bara pratar. Om man jobbar praktiskt löser sig mycket.
Vad har då varit det bästa med Airis? Medlemmarna i projektgruppen ser på varandra. Sedan säger Lisbeth Jonasson:
– Det bästa har vi nog inte sett ännu, men kanske blir det finalen, presentationen i nämnden, alltså. Dagen därpå kommer det ett mejl från projektgruppen . ”Vi kommer nu direkt från vår presentation för nämnden. Vill berätta för dig att det gick jättebra!!! Det kändes ju igår som att du kom en dag för tidigt till oss.” Kanske behövde tiden bara mogna för att skapa det lyft projektets namn syftar på – Lyfta Mark.
---
Ekonomi- och personalenheten, Marks kommun
På ekonomi- och personalenheten, som tillhör teknik- och serviceförvaltningen, arbetar 24 personer. Den främsta uppgiften är att ge intern service till övriga i kommunen. Enheten jobbar med allt från redovisning och fakturahantering till lön och pensioner. Ambitionen är att göra det lätt att verka inom Marks kommun.
Konstnär
Lina Ekdahl är poet och ses ofta på scener runtom i Sverige, men även utomlands. Man hör henne regelbundet i radion, och hon skriver även dramatik. Hon har genom åren samarbetat med en rad dansgrupper, musiker och konstnärer. Hon vill verka i samhället, vilket för henne innebär att ibland våga stå mitt i och ibland dra sig undan.
Aktiviteter
- Olika typer av skrivande – t.ex dagbok och dikter.
- Foto och måleri, bl.a. på temat synligt/osynligt.
- Exkursioner.
- Presentation för nämnden.
Resultat
- Personalens arbete har synliggjorts.
- Roligare på jobbet.
- Förbättrad kommunikation.
- Stärkt vi-känsla.
