Kostenheten 2008
Att berätta sitt arbete
”Man vill ha ett färdigt facit att följa, men det går inte med konst. Det finns ingafärdiga svar. Man ser inte från början vad det ska bli. Man får bara försöka varaöppen för processen.”
För Ann-Kristin Torstensson, chef på kostenheten, är kopplingen mellan matlagning och kultur tydlig.
– Att laga mat är en kreativ verksamhet, precis som det är att vara konstnär. Det handlar om att hitta nya lösningar och våga tänja på gränserna. Jag hoppas att Genklang ska göra att fler av oss kan och vågar vara kreativa.
Men det har funnits hinder på vägen. Kokerskan Christina Karlsson berättar:
– Alla har så mycket omkring sig att det kan kännas jobbigt med ett projekt som Genklang som inte har ett tydligt definierat mål. Det behövs, helt klart, men det insåg jag inte från början. Jag tyckte det var svårt att se vad det skulle ge.
Hon fortsätter:
– En orsak var nog att vi är vana vid att saker alltid måste göras på ett och samma sätt. Dels styrs vårt arbete av regler för hur livsmedel ska hanteras, dels har vi kravet från våra brukare att de ska få sin mat i rätt tid. Vi arbetar i ett serviceyrke och då måste alla rutiner följas. Patrik Dahlberg håller med.
– Men det handlar också om inställning, säger han. Vi människor vill ofta ha ett färdigt facit att följa, men det går inte med konst. Det finns inga färdiga svar. Man ser inte från början vad det ska bli. Man får bara försöka vara öppen för processen.
Poängen med att flera olika kök var med i projektet var att de skulle få se varandras verksamheter och lära känna varandra bättre. Att arbetsplatserna är utspridda innebar att man ville hitta en flexibel och lätthanterlig metod.
– Att deltagarna fanns på olika platser var absolut något vi var tvungna att hantera, säger Patrik Dahlberg.
Men lika viktigt var att försöka hitta tid till projektet. Egentligen har de anställda här ingen tid över. De har en otroligt icke-flexibel arbetssituation på grund av att så många människor är beroende av det de gör.
Idén blev att samla in bild- och textmaterial om arbetet i köken för att dokumentera hur det sett ut förr och hur det ser ut nu. Det har också funnits utrymme för personliga berättelser. Materialet samlades sedan i en mapp i slutet av projektet. Det har också fungerat som underlag för en utsmyckning.
– Det här är på många sätt en osynliggjord yrkeskategori och tanken var att lyfta fram det arbete som personalen gör, säger Ann-Kristin Torstensson. Det handlar om att synas utåt så att andra förstår vad det är vi gör, men också internt, så att vi själva ser vår roll i en större helhet.
Det var dock lättare sagt än gjort.
– Det har funnits ett motstånd mot att lyfta fram sig själva på det sättet, berättar Patrik Dahlberg. Det är en otroligt försiktig yrkesgrupp som har lätt att förringa sitt eget arbete, tycker jag. Christina Karlsson håller delvis med.
– Men jag har svårt att förstå vad jag har att berätta som skulle vara så intressant, säger hon. Särskilt om det är sådant som berör mig mer personligt. Vem är till exempel intresserad av var jag jobbat tidigare?!
– Alla har en intressant historia att berätta, det är jag helt säker på, svarar Patrik Dahlberg. Men ni är så försiktiga och rädda för att sticka ut. Ni måste vara mer generösa mot er själva.
Ann-Kristin Torstensson menar ändå att Genklang är ett första steg mot ett ännu bättre arbetsklimat.
– Vi har kommit långt, även om alla inte ser det. Vi börjar få en öppnare och mer tillåtande stämning. Jag tror att om man vågar lite mer som människa, fungerar man också bättre i sitt yrke.
