ICA Kvantum Ale torg 2006
Skratt, drömmar och allvar
Det lyser av glädje i Susanne Eliassons ögon när hon pratar om Airis. Det är bara en sak som är negativ: att det tar slut så fort.
− Tiden är för kort, säger hon när vi träffas på en lunchrestaurang vid Ale torg strax bredvid hennes arbetsplats. Vi hinner inte med allt vi vill göra. Med lite mer tid tror jag att de positiva effekterna skulle bli ännu tydligare. Tyvärr avsatte vi inte tillräckligt med tid i början av projektet, det är en lärdom att ta med sig. Kanske till nästa gång, för Susanne Eliasson har en dröm.
− Det skulle vara superhäftigt att göra ett uppehåll på ett år, och sedan köra ett Airisprojekt igen och se vad som händer då.
När projektet först presenterades var Susanne Eliasson – som så många andra – försiktigt skeptisk. Hon tyckte att det fanns annat att satsa pengar på. Ergonomiska skor till de anställda. Måla om personalrummet. För att nu nämna något. Men skepsisen vändes snart till entusiasm.
− Vi har haft en bra stämning här även tidigare, men Airis har gjort att vi pratar om andra saker med varandra än vad vi gjorde tidigare. Kanske är det särskilt viktigt i ett serviceyrke, för det blir lätt att man sätter upp samma käcka mask mot kollegorna som mot kunderna.
Ett sätt att skapa nya typer av samtal på arbetsplatsen är den musikvideo på temat ”drömmar” som Linda Tedsdotter gjorde tillsammans med personalen. Först möter åskådaren de anställda i deras arbetsmiljö, men så drömmer de sig bort till en annan plats eller annan verklighet. Ljuden till musiken är hämtade från butiken.
− Vi har skrattat mycket tillsammans, säger Linda Tedsdotter, men det finns också ett djupt allvar i det här. Det handlar om att börja reflektera över sig själv och prata om sina drömmar, hur man upplever tillvaron och vad man önskar sig av livet.
Linda Tedsdotter är intresserad av att undersöka konstnärens roll i samhället. Hon drivs av en vilja att synliggöra konstens nytta, som hon säger, och göra en konst som är direkt i sitt tilltal och möjlig att ta till sig utan teoretiska förkunskaper.
− Airis gav mig en möjlighet att verka i ett socialt sammanhang. Men allt har ju inte varit enkelt och självklart. Jag har till exempel funderat mycket på vilken roll jag spelar. Det finns en risk att det blir ledningens projekt, men jag är ju här för personalen, absolut inte för att ge företaget bra pr.
− Man kan också fundera på hur mitt skapande påverkas och eventuellt utvecklas av att vara med i Airis, men jag har inte kommit fram till något bra svar på det, och kanske är det inte så viktigt. Det är inte jag och mitt konstnärskap som ska stå i centrum, utan de anställda.
Det var Pelle Collins som beslutade att genomföra Airis i Ale. När beslutet togs var han butiksinnehavare, men under projektet sålde han butiken, något som gjorde att Airis för en tid kom i skymundan. Airis gick på sparlåga och en viss osäkerhet spred sig. Under hösten klarnade situationen och processen tog fart igen.
− På sätt och vis tror jag att det var bra att vi hade Airis under ägarbytet, säger Pelle Collins. Det blev något att hålla sig i under en orolig tid. Jag tycker också att det visar att Airis fungerar även om det sker förändringar på arbetsplatsen. Det är en styrka, tycker jag.
Lunchen är avslutad och Susanne Eliasson måste gå tillbaka till jobbet. Innan hon går ler hon och säger:
− Airis är som en lång, rolig personalfest!
”Det skulle vara superhäftigt att göra ett uppehåll på ett år, och sedan köra ett Airis-projekt igen och se vad som händer då.”
ICA Kvantum Ale torg
ICA Kvantum Ale Torg omsätter 140 mkr och har 56 medarbetare. Verksamheten är miljömärkt med Svanen. Företaget är också engagerat i samhällsbyggande
projekt som det drogförebyggande kommunala arbetet ”Vakna! Droger Dödar”.
Aktiviteter
- Introduktionsfilm
- Musikvideo
- Kroki
- Almanacka
