Gymnasiesärskolan 2008
Flera sidor av samma människa
”Allt vi gör ska vara så korrekt och pedagogiskt. Jag kan bli lite trött på det där.
Nu har vi fått chansen att prova lita nya saker, och göra det bara för oss själva.”
Personalen på gymnasiesärskolan har sina tips på ett lyckat Genklangsprojekt klara. Först och främst måste måste man prata igenom vad man har för förväntningar på projektet så att alla har ungefär samma utgångspunkter och referensramar.
Sedan är det viktigt att ha en öppen och generös inställning. Man måste prata mycket. Inte lägga locket på om något är jobbigt. Vara öppen och se möjligheter.
– Jag tror dessutom att det är viktigt att inte bli nervös om allt man planerat eller tänkt sig inte blir gjort, säger programansvariga Ann-Margareth Dicander. Vi hade massor av idéer och planer från början och allt har vi inte kunnat genomföra. Men istället för att fokusera på det har vi lagt kraften på det vi faktiskt gjort och tänkt positivt kring det.
Arbetsnamnet man använt på projektet här är ”Det trodde ni inte att vi vågade”. Det syftar just på att tillåta sig att ha en lite mer avslappnad och kravlös inställning.
– Jag tror att lärare ofta är lite oroliga för att tappa ansiktet, säger bildläraren Karin Albinsson. Allt vi gör ska vara så korrekt och pedagogiskt. Jag kan bli lite trött på det där. Nu har vi fått chansen att prova lita nya saker, och göra det bara för oss själva.
Lena Kjell, hushållslärare, lägger till:
– Vi har ett jobb som ofta är tungt och krävande. Då är det extra viktigt att också göra roliga saker tillsammans.
Ett genomgående tema har varit att visa andra sidor av sig själva. Det gjordes bland annat genom ett fotoprojekt som resulterade i en almanacka. Uppdraget var att alla skulle välja att presentera sig själv på ett personligt och annorlunda sätt.
– Tanken var att prova sig själv i nya roller, situationer eller kläder, säger Cia Runesson. Vi har arbetat med olika teman, bland annat har vi gjort parafraser på berömda målningar.
Elevassistenten Susanna Svensson har inte bara upptäckt nya sidor hos sina kollegor utan också hos sig själv.
– Jag är lite feg i vanliga fall, men nu har jag vågat prova nya saker. Det har varit väldigt roligt och nyttigt. Före projektet tänkte jag att vi redan hade så bra arbetsklimat så att det inte kunde bli bättre. Men det har det faktiskt blivit!
Karin Albinsson fyller i:
– Jag tycker också att det gett upphov till massa tankar, säger hon. Jag har funderat på sådant som vem jag är, vad jag tycker om och varför jag valt vissa bilder. Ibland har det har varit mycket vånda, men sedan har jag struntat i det. Jag hoppas att alla förstås att det bara är en sida av mig själv som jag visar. Alla människor har ju flera sidor.
Cia Runesson upplever också att stämningen varit givande och generös.
– Jag gick in i detta projekt med inställningen att det var något vi skulle göra tillsammans, säger hon. Jag ville inte bli presenterad som ”konstnären”. Istället ville jag ha en jämlik situation där alla var delaktiga på lika villkor.
Hon fortsätter:
– Jag tycker också att jag fått massor tillbaka, inte minst har jag lärt mig mycket om hur man kan arbeta kreativt i grupp. Det vi gjort här har verkligen varit ett kollektivt projekt som vi tagit ansvar för gemensamt.
