Folkbiblioteken i Vara 2007
Nya ögon på biblioteket
”Den förändring vi skapar genom Genklang tror jag sätter sig på djupet. Detär något som vi själva har upptäckt och själva genomfört, med hjälp av den blicksom Patrik lånat oss.”
Man får ha lite is i magen. Inte göra det större eller mindre än vad det är. Så beskriver bibliotekschefenGunlög Thorstensson sin syn på Genklang.
– För oss handlar det inte om någon revolution, säger hon och lutar sig tillbaka i sin stol. Om jaghade några farhågor inför projektet så var det möjligen att vi skulle få in en person utifrån som villevända upp och ner på hela vår verksamhet, eller sätta igång något som saknade anknytning till vårvardag.
– Det tror jag inte är poängen, fortsätter hon. Mitt ansvar som chef handlar om att utvecklaarbetsplatsen och det är där som fokus ska finnas, tycker jag. Hade vi till exempel haft några allvarliga konflikter så hade vi inte behövt en konstnär, utan kanske en psykolog.Den inställningen stämmer väl överens med Patrik Dahlbergs. Hans strategi var att inte dra på fullgas från början utan först försöka sätta sig in i verksamheten och få förståelse för den.
– Det finns ju som tur är inget facit på hur man ska göra, inget som är rätt eller fel. Alla gör på sittsätt och för mig var det viktigt att utgå just från mig själv och mitt sätt att fungera. Jag vet att mansatte igång direkt på några av de andra enheterna, och det gjorde mig faktiskt lite nervös först, mendet hade inte passat mig och personalen här att arbeta så.
Biblioteken i Vara är utspritt på ett huvudbibliotek och tre filialer. Det gör att personalgruppen intehar några naturliga mötesplatser, samtidigt som det finns ett stort behov av gemensamma synsätt.Det var en orsak till att man kom fram till att film var ett bra medium att arbeta med. Då behöverinte hela personalstyrkan träffas samtidigt, men man kan ändå skapa ett gemensamt projekt däralla är delaktiga.
Konkret gick arbetet till så att alla i personalen filmade en beskrivning av sitt arbete och sin vardag.Filmen redigerades sedan av Patrik Dahlberg, med korrigeringsmöjligheter för varje filmare. Tankenvar att skapa en kreativ växelverkan: konstnären visste inte vad han skulle få för material att arbetamed, den anställde visste inte hur materialet skulle bearbetas – men under processen enades de omen slutversion.
– Genom att filma sin arbetsvardag fick personalen en möjlighet att ta ett steg tillbaka från sig själva och reflektera över sitt arbete och sina kollegor. Jag tror att det är utvecklande dels för attman ser verksamheten med nya ögon, dels för att vi rent konkret gör något tillsammans, säger Gunlög Thorstensson.
– Den förändring vi skapar genom Genklang tror jag därför sätter sig på djupet. Det är något som visjälva har upptäckt och själva genomfört, med hjälp av den blick som Patrik lånat oss.För Patrik Dahlberg har tiden på biblioteket inneburit att han fått en delvis tydligare roll somkonstnär.
– När jag fick förfrågan om jag ville medverka i Genklang var det med skräckblandad förtjusningsom jag tackade ja. Jag tyckte att det lät oerhört intressant men också skrämmande.– Det jag gillar mest med projektet är att det tar alla inblandade på allvar. Jag tas på allvar i min rollsom konstnär, personalen på arbetsplatsen tas på allvar, och inte minst har man en möjlighet att tade frågor som vi väljer att arbeta med på allvar. Det vi gör är på riktigt. Jag tror att det är det somskapar en sådan kraft i Genklang.
