Fastighetskontoret i Vara 2008
Att fånga sin arbetsvardag
”Jag fick så att säga peka lite med hela handen. Jag sa faktiskt till dem att defick testa i två månader. Gillade de det inte då skulle vi hoppa av. Fast det blevaldrig aktuellt.”
Lena Hansson började med att åka bil. Varje Genklangsprojekt inleds med en två månaders lång observationsfas. Eftersom de anställda på Fastighetskontoret tillbringar mycket tid med att köra mellan olika fastigheter är det i bilen man måste vara.
– Det var ett bra sätt att lära känna alla på, säger Lena Hansson. Bilen är en neutral plats men ändå personlig. Man sitter och småpratar utan att det känns krystat.
Lena Hansson hade med sig en kamera redan då – mest som ett alibi, som hon säger – och kanske var det så idén till ett fotoprojekt växte fram.
– Så här i efterhand inser jag att fotoprojektet var ett väldigt bra sätt att synliggöra de anställda på, säger Lena Hansson. Ofta får de bara uppmärksamhet när något blir fel men det här blev ett sätt att fånga deras arbetsvardag.
Fastighetschefen Peter Sandberg hörde talas om Genklang redan under projektets första år. Han bor i Göteborg och åkte därför tåg tillsammans med konstnärerna vid flera tillfällen.
– Först undrade jag vad det var för flum, minns han. Sedan insåg jag att det kunde vara en bra motvikt till det vanliga jobbet. Jag tror inte att det haft så mycket effekt på gruppnivå eftersom arbetsgruppen redan fungerar bra, däremot har det betytt mycket på individnivå.
Han fortsätter:
– Gubbarna på jobbet var väl lite skeptiska först. Så jag fick så att säga peka lite med hela handen. Jag sa faktiskt till dem att de fick testa i två månader. Gillade de det inte då skulle vi hoppa av. Fast det blev aldrig aktuellt.
Det visste Lena Hansson. Men hon var aldrig orolig.
– Jag var trygg i att det skulle bli bra, säger hon. Det är fördelen med att vara med för andra gången. Man har kvar lusten men har blivit av med oron.
Metoden har varit att varje anställd haft med sig kameran en vecka i taget. Man har fotat när man vill och sedan gått igenom bilderna med Lena Hansson. Utgångspunkten har varit olika teman, som ”Detaljer”, ”Vad jag tycker om i Vara”, ”Människor jag möter i arbetet” och ”Självporträtt”.
Ungefär en gång i månaden har en visning av bilderna arrangerats. Då har man också valt ut de bilder som ska skrivas ut på papper. En del av dem kommer att finnas som vykort, andra kommer att visas i bland annat kommunens fastigheter.
– Man skulle kanske tro att det skulle bli en kulturkrock mellan mitt sätt att se och personalens, men så har det inte blivit, säger Lena Hansson. Möjligen har jag varit lite mer intresserad av de tekniska bitarna och de anställda av själva bilden.
Hennes strategi var att satsa på enkla, opretentiösa och strukturerade aktiviteter. Hon menar att
utmaningen var att hitta en balans mellan att vara drivande och att vara lyhörd.
– Man måste ha förståelse för hur arbetsplatsens tid och rum ser ut, säger hon. Genklang tar trots allt en del tid om det ska bli bra och då behövs en fungerande arbetsmetod. Jag har fått stort förtroende från de anställda och därför har jag varit tvungen att vara extra försiktig. Jag vill att det ska kännas kravlöst och lustfyllt.
Peter Sandberg ler: – Vi har framför allt haft roligt, säger han. Samtidigt har Lena varit duktig på att driva på arbetet. Hon har hållit uppe tempot på ett bra sätt. Hade hon inte gjort det skulle det inte ha funkat.
