Ericsson AB 2002
Konsten att odla gräs
På sjunde våningen i Ericssons anläggning i norra Mölndal, invid spiraltrappan, hissen och kaffeautomaten, har de anställda på några av konstruktionsavdelningarna ställt upp sina vetegräsodlingar. De olika lagen, med namn som Freebase, Round-Up, Ett gräsligt smart gäng och Bio-Food, tävlar veckovis om vilket gräs som växt högst, vilket lag som druckit mest vetegräsjuice, samt hur man placerat sig på listan över estetisk smak.
Det hela är ett projekt av konstnären Stefan Karlsson, som då och då samlar lagen för enskilda samtal, dels om hur odlingarna framskrider, dels för mer allmänna diskussioner om konst och filosofi och om hur han ser på de konceptuella konstbegreppens inverkan på arbetsplatsen. För många av de anställda har projektet fungerat som paus i det uppdrivna och stressiga arbetet med 3G-system och olika tekniska lösningar. En möjlighet att kommunicera mellan avdelningar som annars inte kommer i så mycket Kontakt med varandra.
Ett sätt att prata om någonting annat än kretskort eller risken för nya varsel. Nog så viktigt inom ett företag som varit så hårt drabbat av konkurrensen och osäkerheten inom telekom-sektorn.
– De gånger jag har varit här ute, har det känts litet som om jag tar emot bikt, säger Stefan Karlsson. Odlingarna har haft ett slags terapeutisk inverkan. Inte bara genom vetegräsjuicens uppiggande effekter, även om en av dem som drack mest berättade att han kände sig betydligt mindre trött när han körde hem på fredagseftermiddagen. Men pausen när de träffats kring odlingarna har över huvud taget fungerat kommunikativt och vi har talat om mycket som inte alls har med deras arbete att göra. Många har till exempel undrat över hur en konstnär försörjer sig. Fast själva tävlingsmomentet har också varit en källa till samtal och i sig triggat igång en kommunikation.
– Gemensamma sociala aktiviteter har vi haft en del tidigare, som bordshockeyturneringar och olika sällskapsspel, säger Anders Dyvermark som är avdelningschef inom en av de divisioner som utvecklar basstationer för 3Gnätet. Varje anställd är så extremt fokuserad på sin uppgift och just därför är det viktigt med sysselsättningar som sker på tvärs genom organisationen och bryter murarna mellan de olika avdelningarna. Här skulle också konsten kunna spela en viktig roll.
– Genom Stefans projekt har många fått upp ögonen för det hisnande i konstnärsrollen. Att det finns en frihet och ett ansvarstagande som gör konstnären till en stark entreprenör. Samtidigt kan jag inte låta bli att fundera över avståndet mellan ingenjörsvärlden och kulturetablissemanget. De flesta som jobbar här är högutbildade och kreativa människor, vana att fatta egna beslut. Just därför skulle det vara viktigt om kulturen mötte oss, men det skulle kräva fördjupade kunskaper i båda riktningarna. Kulturmänniskorna skulle till exempel behöva lära sig litet mer mobil telekommunikation, men man skulle ha mycket att vinna på att initiera fler förtroendefulla samarbeten. De båda världarna har mycket att ge varandra, främst när det gäller nya former av arbetssätt och nya sätt att kommunicera.
