Cross Design 2005
Ingenjörernas passion för dans
Nog låter det som en kollision mellan två diametralt motsatta världar med en dansare på ett företag bestående av ingenjörer. Koreografen Victoria Alarik, vanligtvis verksam i gruppen Crowd Company, blev själv förvånad över mottagligheten hos de anställda. Cross Design, med huvudkontor vid Norra älvstranden, är ett konsultföretag som framförallt levererar lösningar åt Volvo.
– För mig har det visat vilken potential det finns i alla människor, säger Victoria Alarik. När man för samman världarna och låter dem korsa varandra föds nya och viktiga frågeställningar. Från konstnärens synvinkel handlar det om att rasera fördomarna om att konsten är konstig. Att visa att den sker här och nu, hos oss.
För Victoria Alariks del kom Airisprojektet bland annat att bestå i en integration av dansen och det som äger rum i ingenjörernas ritarbeten. Tillsammans med några av de anställda på Cross Design utarbetade hon en koreografi för ett personalmöte där hon interagerade med ett av de digitala ritprogrammen. Dansens rörelsemönster mötte de mer robotmässiga geometrierna i datorn och så uppstod ett nytt samspel.
Hon har också tagit med de anställda på olika dansföreställningar, både på Göteborgsoperan och i mer experimentella sammanhang, för att skapa en dialog mellan de olika världarna.
– Ingenjörer är analyserande, stillsamma människor som vanligtvis inte har dans och konst som intresse, utan snarare teknik och sport, säger personalchefen på Cross Design, Christer Åkerlund. Att dessa personer väljer bort Frölundamatchen i ishockey för att gå och se en experimentell dansföreställning är bara det ett bevis på att Victoria lyckats bryta ned vallarna. Hennes aktiviteter väcker inte bara nyfikenhet, utan kan också bidra till en ökad medvetenhet om hur man ser på de egna kreativa processerna.
– Jag är helt övertygad om att Airisprojektet gagnar företaget på längre sikt, alldeles oavsett den glädje som Victorias idéer skänker för stunden, säger Tommy Bergh, vd på Cross Design. Det handlar om ett vidgande av vyerna och ett behov av nya impulser. Här måste man upp på en helikopternivå. Vill vi vara ett företag som bara gör det kunderna förväntar sig, eller är vi tvungna att sporra oss till mer oväntade lösningar?
– Jag tror att konstnärens närvaro på företaget, om man på allvar låter den gripa in i den egna verksamheten, kan ha en lavineffekt. Trivselaspekten är inte så väsentlig. Det viktiga är uppluckringen av de invanda arbetsformerna. Det handlar om att våga litet mer, att utsätta sig för det okända, att tänka nytt.
Victoria Alarik säger att hon för sin del förbluffats över hur mycket konst och teknik har att ge varandra och att processerna som leder fram till ett färdigt resultat verkligen har stora likheter.
– En av utmaningarna har varit att hitta metoder för att locka in personerna i min värld. Men efterhand har jag märkt hur mycket det påverkar min dansidentitet att befinna mig i miljöer där dansen vanligtvis inte hör hemma. Och plötsligt är avstånden inte så stora längre.
