Bostadsbolaget 2005
I spåren av flakmoppar och transportfordon
Under ett möte med de anställda på Bostadsbolaget i Hammarkullen börjar konstnären Mona Wallström att tala om Axel Sandemoses roman En flykting korsar sitt spår, boken där Sandemose formulerar idéerna om Jantelagen. Det är framförallt titeln Mona Wallström fäster sig vid och som hon använder som utgångspunkt för ett av projekten under tiden som Airiskonstnär.
Hon pratar om hur människor konkret korsar varandras steg på olika offentliga platser, och hur det kommer till uttryck för fastighetsskötarna och städarna inom Bostadsbolaget. En liten bit från ingången till rulltrappan, som leder ned till Hammarkullens spårvagnshållplats, ligger en tvättstuga med en öppen plats framför.
Här, har hon noterat, passerar många, till exempel när de använder ”Belos”, ett transportfordon för redskap, eller när de kommer körande med gräsklipparen eller åker med någon av flakmopparna.
– Så jag tänkte att vi en dag i början av sommaren skulle göra avtryck av dessa olika spår och att de sedan skulle bli till egna konstverk, en sorts kartor över denna specifika plats. De som inte vet vad de föreställer kommer att tro att de består av påhittade mönster. Och den dagen jag försvinner härifrån är det bara ni som varit med i projektet som kan berätta om bilderna och som kan tolka dem. Innan Mona Wallström presenterade denna idé hade hon bland annat fotograferat anslagstavlorna i de olika trappuppgångarna och sedan förstorat vissa detaljer, samt ändrat färgen i photoshop. Hon visade bilderna för de anställda utan att tala om vad de föreställde. Ingen kunde komma på det var, mest av allt påminde ju korktavlorna om abstrakt måleri.
Denna händelse blev en ögonöppnare för många. Plötsligt förstod de att Mona Wallström var intresserad av den gemensamma verkligheten, att konsten inte var någonting som kom in utifrån som en främmande kraft, utan handlade om den egna vardagen och arbetets villkor.
– I början undrade vi förstås vad hon som konstnär skulle kunna göra här, säger Lizz Wiklund som är distriktschef på Bostadsbolaget, Hammarkullen. Men Mona har verkligen åstadkommit något viktigt och fått alla med sig. Att det skulle komma att handla så mycket om vår vanliga verksamhet kom nog som en överraskning för många.
– På ett sätt har Airisprojektet stärkt min identitet som konstnär, säger Mona Wallström. Jag måste vara tydlig i mitt sätt att berätta och sätta igång processerna, det är först då vi kan möta det okända tillsammans, i någon sorts interaktion.
Det intressanta med spåridén är att den börjar i en form av abstraktion som blir konkretiserad, men sedan, när allt är avslutat, återfår den sin allmänna position. Som bilder skulle de kunna fungera på många olika platser, men det är bara här de har en förankring.
– Projektet har förändrat mycket för mig, inte minst i hur jag, som innerstadsbo, ser på förortsmiljön. Husen är inte längre en samling betongklossar. Det finns verkligen något som är vackert här.
