Bad och idrottshallar, fritidsgårdar 2008
Vägen är målet
”Jag tror att Genklang kan ha stor betydelse för hela Vara. Det skapar ett positivt
klimat, inte minst därför att det ger utrymme för självreflektion. Vi måste
ibland stanna upp och fråga oss varför vi gör på ett visst sätt.”
En symbolmakare som hjälper oss att få syn på oss själva och våra jobb. Så beskriver Ulla M Gabrielsson sin roll i mötet mellan arbetsplats och konstnär.
Jag har bland annat frågat efter gemensamma symboler på de fyra arbetsplatser som ingår i enheten, med syftet att hitta det som förenar dem. Personalen har kommit mig till mötes genom sitt mod att våga pröva oväntade idéer. På det sättet har de också gett av sin tillförsikt till mig.
Enhetschefen Thomas Karlsson berättar att han blev nyfiken på Genklang så fort han fick höra talas om projektet. Eftersom vi är utspridda på flera olika platser såg jag det som en möjlighet att komma samman och skapa ökad gemenskap, säger han.
Reaktionen hos de anställda var lite mer avvaktande. Thomas Karlsson tror att det kan bero på en generell skepsis mot kulturprojekt. En av de avvaktande var vaktmästaren Peter Persson.
– Jag vet egentligen inte varför, säger han. Kanske är jag fortfarande lite frågande, men samtidigt har jag sett att det funkar. Det är inget snack om att gemenskapen har stärkts ytterligare.
Inför starten funderade Ulla M Gabrielsson mycket på vad det innebär att vara Genklangskonstnär för andra gången.
– Jag ville göra något helt annorlunda nu, berättar hon. Metoden, om man nu kan tala om en metod när man går en så långsam, krokig och intuitiv väg som vi gått, var att lyssna, se, framträda och bekräfta varandra.
Ett viktigt inslag har varit de åtta workshops som de anställda har turats om att vara ansvariga för. Till dessa har tid bokats av så att alla i personalen har kunnat vara med. Verksamheten har istället skötts av vikarier.
– För att Genklang ska bli lyckat tror jag att det är viktigt att man låter det ta tid, säger Thomas Karlsson. Dels måste man avsätta ett antal arbetstimmar, dels måste man låta processen ha sin gång. För oss har begreppet ”väg” varit centralt. Det är vägen som är målet. Det viktigaste är att vi har haft roligt ihop och fått chansen att prova något nytt. Inte vilka färdiga produkter vi kan visa upp på slutseminariet.
Återkommande tema har varit rörelse och dans. Förutom att man har provat på sådant som skrivdans och olika rörelse- och improvisationsövningar har man gjort ett studiebesök på Göteborgsoperan och varit med på ett träningspass med dansarna där.
– När man dansar uppstår en känsla av enighet och samstämmighet, säger Ulla M Gabrielsson. Det förstod man redan under antiken då man dansade för att, som man uttryckte det, åkalla det gudomliga. Att dansa är perfekt för att skapa gemenskap.
Maria Larsson, simlärare på Nästegårdsbadet, tycker att Genklang fått henne att se sin omgivning på ett nytt sätt.
– Vi borde ha anlitat en konstnär tidigare, säger hon. Det gör att man börjar tänka i nya banor och får en kick att ta tag i saker på egen hand. Jag tror att Genklang kan ha stor betydelse för hela Vara. Hon fortsätter:
– Det skapar ett positivt klimat, inte minst därför att det ger utrymme för självreflektion. Vi måste ibland stanna upp och fråga oss varför vi gör på ett visst sätt. Då behövs det någon som kommer utifrån och ställer nya frågor.
