Arentorps skola Vara kommun 2007
Att skapa i ögonblicket
Eva Johansson har varit lärare i 40 år. Under den tiden har hon av naturliga skäl upplevt en hel del förändringar i skolan. Projekt som har kommit och gått. Nya idéer som ibland har fungerat, ibland inte fungerat. Men något liknande Genklang har hon aldrig varit med om förut.
– Vi har ändå arbetat en hel del med kultur tidigare, säger hon. Men det har mer varit punktinsatser, som teaterbesök som blir lite jippobetonat och inte bottnar i verksamheten på skolan. Genklang har ju en annan långsiktighet och djup i och med att vi är aktiva själva.
En av de saker som Eva Johansson nämner är att Genklang väckt en slumrande lust att skapa hos henne och andra. Mest för att de upptäckt att konst och kultur inte måste vara perfekt för att ha ett existensberättigande, att man kan skapa något i nuet och vara nöjd med det. Det har skett när de målat, gjort masker, filmat eller gjort olika röstövningar.
– Jag tänker ofta på Genklang som något som man inte måste göra, men som är viktigt att göra ändå. Det är så lätt att glömma bort den typen av saker, trots att man vet att man mår bra och utvecklas av dem. Bara för att de inte är ett tvång. Ett av de verktyg som Cia Runesson använde för att stimulera kreativiteten och stärka känslan av att leva här och nu var muntliga improvisationsövningar.
– Det är bra eftersom kravet på traditionell konstnärlig kvalitet då sänks. Man får bara tömma hjärnan och kasta sig ut i det man gör. Samtidigt tränar man sig på att verkligen lyssna på vad den andra säger, tänker man för mycket på sina egna repliker tappar man snabbt bort sig. Det tror jag är övningar som lärarna kan ha nytta av både i samtal med kollegor och med elever.
– Och så är det himla roligt, tilläger Cia Runesson. Det är en annan ambition jag haft här. Att påminna om att kultur är kul. Men som på så många andra ställen var det mindre kul i starten.
– Jag vet inte riktigt varför, säger Eva Johansson, men av någon anledning hade vi inte lyssnat på alla som förklarat att vi skulle vara delaktiga, att projektet handlade om oss och inte om barnen och att det skulle krävas en del av vår tid och energi. Vi fick höra allt det där, men valde att inte lyssna. Cia Runesson har också funderat på varför det var så trögt första tiden.
– Jag hade glömt bort hur det är i skolan, hur planerad all tid är och hur stressade alla är. I början kändes det mest som jag var i vägen, särskilt som det inte fanns något uttalat mål som vi skulle nå. Men samtidigt gjorde det mig ännu mer övertygad om att konstnärens kompetens behövs på andra håll i samhället. Eva Johansson håller med:
– Jag tycker faktiskt att Genklang har fått oss att må bättre. Vi är mer avstressade, har mer energi och fler idéer. Det känns som om vi frigjort sådant som låser sig när man är stressad och inte ger sig tid att reflektera och fantisera.
– Samtidigt tror jag kanske inte att vi hade kunnat genomföra Genklang tidigare. Inte på 70-talet när jag började som lärare. Då fanns det en annan syn på lärande och kunskap. En mer auktoritär och stängd syn. Genklang kräver öppenhet och prestigelöshet.
”Vi har arbetat en hel del med kultur tidigare. Men det har mer varit punktinsatser, som teaterbesök som blir lite jippobetonat och inte bottnar i verksamheten på skolan. Genklang har ju en annan långsiktighet och djup i och med att vi är aktiva själva.”
Arentorps skola Vara kommun
Arentorps skola och barnomsorg ligger några kilometer söder om Vara, naturskönt belägen med skogen, badsjön och slätten inpå knutarna. Här finns sammanlagt cirka 190 barn i åldrarna 1-13 år. Skolan och barnomsorgen har en gemensam målsättning för alla barn. Här jobbar 38 personer.
Aktiviteter
Måleri
Improvisationsövningar
Röstövningar
Masker
Film
Resultat
Ökad förmåga till fokus
Foton: Thomas Asplund
