Alléskolan i Vara 2008
En öppnad dörr till kreariviteten
”Vi har alltid varit så oerhört resultatfixerade i skolan. Allting handlar om att prestera.Nu har vi fått en bra inblick i hur man istället kan arbeta med en öppenoch processinriktad metod.”
Fritidspedagogen Anna Nord var lite skeptisk när hon först hörde talas om Genklang. Orsaken var den som ofta återkommer i samtal med skolpersonal.
Jag är till för eleverna och om jag går iväg på något annat känner jag att jag stjäl tid från dem, säger hon. Jag kan förstå att man måste det ibland, men jag får ändå dåligt samvete när jag gör det.
Sture Sundmark, studierektor på Alléskolan, hade förutsett den reaktionen och var därför noga med att deltagandet i Genklang skulle ingå i de ordinarie arbetsuppgifterna.
Jag var tydlig med att det är ett personalutvecklingsprojekt, säger han. Ska man vara med, ska man vara med fullt ut. Under det år som Genklang pågår får man helt enkelt lägga andra saker åt sidan, säger han.
Lösningen på Alléskolan var att knyta Genklang till ett existerande skolutvecklingsprojekt. På det sättet fanns redan en struktur och avsatt tid. Den grupp om sju personer som i huvudsak kom att delta i Genklang var den som valt att arbeta med utvecklingsprojekt för elever med särskilda behov (vissa aktiviteter vände sig till hela personalen).
Vi tyckte det var lämpligt eftersom gruppen består av olika yrkeskategorier som ofta arbetar på egen hand. Idén var att Genklang skulle vara ett sätt att stärka gemenskapen i gruppen, säger Sture Sundmark.
Så har det också blivit. Ett exempel är arbetet med ett textilkonstverk som man skapat genom att alla tog med sig ett stycke tyg som på något sätt betytt mycket för dem. Tygstyckena syddes ihop och berättelserna om det skrevs ner på baksidan. Specialpedagogen Anna-Lena Ehn är entusiastisk.
Om vår verksamhet ska utvecklas, måste personalgruppen utvecklas. Vi har fått ett öppnare klimat genom att vi lärt känna nya sidor av varandra. Det ger massor av energi i vår vardag.
En av de saker som Ewa Wilhelmsson såg när hon kom till skolan var behovet av att arbeta med avslappning. Jag var tvungen att börja där för att öppna en dörr till kreativiteten, säger hon. Om man är stressad och inte har kontakt med sig själv så kan man inte heller vara kreativ. Genom olika typer av andningsövningar och meditation har jag försökt skapa förutsättningar för personalen att vara mer närvarande i nuet.
Ingången i projektet var att Genklang skulle vara lustbetonat. Man skulle göra enkla saker och ha ett öppet, varmt förhållningssätt.
Det är hela tiden processen som varit viktigast, säger Ewa Wilhelmsson, och att personalen är i centrum. Jag har hållit mig i bakgrunden. Det är samma metod jag använder som konstnär. Alla ska vara delaktiga. Alla ska känna tillit. Det är inte jag som ska tala om hur det ska vara utan vi gör saker tillsammans.
Sture Sundmark ser många fördelar med att ta in en konstnär i skolans värld.
